Arbetar i första steget (MRT) - Rita "min livssituation just nu".
I dagsläget är jag väldigt väldigt nöjd & tacksam.
Vi pratade om det igår, jag & Viktor.
Jag måste ju vara på den mest fantastiska platsen i hela min världshistoria.
Det här är det jag strävat efter att få chansen till väldigt väldigt länge.
Den absolut maximala möjligheten jag någonsin haft.
(haha feel no press)
Tänk att få distans från destruktiviteten i hemstaden,
komma tillbaka till en nygammal stad jag alltid kännt mig trygg i,
få tillgång till stöd i just den form som just jag behöver,
i ett vanligt hem där jag är omgiven av kunniga, omtänksamma, kärleksfulla människor som jag finner tillit till.
Jag slipper andra klienter jag vanligtvis skulle tvingas behöva stå ut med,
typ slippa slåss om tid om personalen.
Jag är i en sund hemmiljö med kvalité, med hjälp som på ett behandlingshem.
En fantastisk möjlighet för mig att locka fram min fulla potential.
Jag känner sån stark tilltro till att detta kommer gå vägen för mig.
Jag själv är kapten på fartyget, ingen annan jävel.
Denna gången vill jag förbli drogfri!
Jag ska fortsätta belysa mina kvalitéer, uppmuntra mig själv & upprätthålla min motivation.
Jag har ju dragit slutsatsen starkare än någonsin nu,
jag skulle vara den mest efterblivna människan efter *piiip* om jag inte tog, & nyttja denhär chansen.
Här vaknar jag på morgonen med ett lugn jag nästan aldrig kännt förut, en ro jag så sällsynt bemött.
Jag finner lugn, inte stress.
Jag njuter av snön & den friska luften, jag hör fåglarna kvittra, & jag gillar det.
Om jag överhuvudtaget la märke till fågelsång förut så var det
ett jävligt störigt ljud & jag ville helst bara nacka dem allihop.
Jag är absolut inte lika rädd & vilsen, som jag var.
Tänk er paniken man känner innan man får en spark i ansiktet,
typ så kände jag varje dag förut.
Jag var konstant rädd, kroniskt olycklig & vilsen.
Nu är det mer andra saker jag är rädd för, men det känns som bagateller i jämförelse.
Nu kan jag tampas med att jag drar mig för att ringa samtal, ge en komplimang, kramas & göra fel.
Man kan ju lugnt säga att jag aldrig riktigt varit nöjd, bortsett från när nån bjöd på knark då såklart.
Men även att bli bortskämd med substanser hade sin otrygga baksida,
"jaha, vad vill han nudå?" "vad ska jag behöva göra för dehär då.."
Jag litade inte på en enda människa, & absolut inte mig själv.
Gång på gång lovade jag andra & mig själv förändring, men torsk på droger så skiter man i allt dedär.
Idag har jag fattat innebörden av att göra bra saker, för att må bra.
Jag kan tex inte hoppa över att käka mat, å förvänta mig att jag ska vara mätt,
enkelt, jag måste göra en kraftansträngning, en handling för att nånting ska hända.
Idag väljer jag att handla annorlunda, (till de bättre)
för annars vet jag att jag kommer få samma gamla ruttna resultat.
Min inre stress jagas bort mer & mer.
Romantiken & spänningen i det destruktiva drogberoendet existerar lixom inte
på samma sätt som det gjorde för några år sedan.
Jag vill så gärna att dehär ska hålla i sig livet ut, jag vill så gärna tro att denna gång är annorluda.
Inför tunga stunder ska jag rusta mig.
Min själ glittrar & mina små läppar ler.
Tack för ännu en dag nykter & drogfri.
Tack för ännu en dag som jag får känna tacksamheten krama om mig.
6 kommentar(er)
